Idag var det äntligen dags för den där maran som pappa och jag har tränat för ett bra tag nu. Jag fick dock inte åka med denna gång utan jag och mamma var support crew. Attans vad varmt det var. Pappa kan inte va riktigt klok som springer i 28-gradig värme. Vi höll oss mest i skuggan och drack vatten i mängder fast vi inte ens sprang. Som tur var så fanns det en lekpark i närheten som vi kunde lajja i mellan det att pappa kom förbi supportstationen första och andra gången. Och så kom Susan och Tobias och gjorde oss sällskap en stund och hade med sig lite vatten till oss eftersom vårt vattenlager hade tagit slut. Stort tack!
Jag drack så mycket vatten att jag lyckades kissa en blöja så full att den läckte fast mamma bytte mindre än en timme innan. Fast det fanns en massa kul att titta på och en massa människor att flirta med och vinka till. Och så skulle man klappa händerna hela tiden också.
Så här glad var pappa när han hittade oss andra gången. Han var ganska nöjd med loppet trots att han satt på bajamaja i 10 minuter. Han sprang i mål på 4.02. Visst är han bäst min pappa!?
1 kommentar:
Haha, det måste ha varit bajamajan som gjorde det gissar Lovis (i sömnen). Bra sprunget tycker vi andra!
Skicka en kommentar