Pratar en massa gör jag också fast de förstår fortfarande inte vad jag säger! Pappa säger att jag låter som en dansk som säger "röv, röv, röv". Hrmpf! Varför skulle jag säga det?
De brukar fråga mig var lampan är också, och då fattar jag att de vill att jag ska peka. Jag brukar peka uppåt fast av någon anledning är inte lampan alltid där...?
Och så har jag slutat lyssna när mamma säger "nej" eller "aj aj". Eller hör gör jag ju, och då tittar jag lite på mamma men sen gör jag ialla fall det jag hade tänkt göra! Hehe...
Men mitt kanske största framsteg är att jag inte längre är rädd för dammsugaren...

1 kommentar:
HEj hej Astrid! Nu var det längesen igen vi sågs. Jag är inte heller rädd för dammsugaren längre, visst är det skönt att slippa va rädd!?
Hälsa din mamma. Kram Alice
Skicka en kommentar